I bland funderar man på hur det egentligen är ställt med en del. När man har en vänn man i stort sätt delar alla tankar med, är det ganska så självklart att man blir besviken, när det går upp för en att vedkommande snackar skit bakom ryggen på en. När man upp och till inte törs stå för det, utan ursäktar sig med att skylla på att man menade andra personer, ja vad blir det tro, feg kanske. Sen överdriver vi lite till, jag har helt plötslig bett vedkommande dra till helvete per mail??!! Jag hatar vedkommande??!! Vedkommande slättar våra gemensamma vänner på facebook, säger upp bekantskapen med folk för att dom tränar med mig. Hallåå är det dagis nivå. Sen har vi hon som verkligen har problem, den lilla musen som bara är tuff på avstånd. Hon som alltid har rustningen hängande klar, för att rida in i sin lilla blogg och försvara. Det är så moget att häva ur sig och kalla folk man inte känner, ibland inte ens träffat för glopord som hänger igen sedan mellanstadiet. Egentligen är det synd om bruden, för ett sorgligt liv. När ens liv blir så trist att man måste leva sig in i andras problem och göra dom till sina egna, ja då borde man kanske göra lite mer än att bara fundera. Det som är mest obegripligt är, hur kan man ens vilja ha någon som försvarar en för allt som går snett i sitt liv. Hade nån av mina vänner dragit upp mina problem i deras blogg.... lägg ner.

Att sitta och surfa på nätet är ett tidsfördriv, nått jag gör med morgonkaffen innan dagens göromål. Jag kollar vänners bloggar, och är även innom andra hemsidor och bloggar, det samma som många andra antagligen sysselsätter sig med. Alla som har lust att läsa det jag skriver är välkommna in hit, jag sitter inte och går igenom vem och varför, vad vedkommande har läst eller inte läst för nått. Är man så manisk och nojjig över sin sida eller blogg, borde man för att ungå en hjärn blödning, antingen lägga ned sidan eller skaffa lösen ord på den. Dom med dårligt självförtroende väljer dessvärre att dikta upp sina engna tolkningar över varför någon besökt deras sida. Oftas behöver man inte gå längre än till sig själv, för att hitta svaret.